Alla utvecklare känner igen det: man sitter med en bugg, klockan blir elva, sedan ett, och plötsligt har man stirrat på samma funktion i två timmar. Med åren har jag byggt upp några rutiner som gör de långa passen mindre utmattande.

Timeboxa allt

Jag jobbar i block om 50 minuter med tio minuters paus. Det låter rigid, men det tvingar mig att resa mig upp och ger hjärnan en chans att bearbeta problemet i bakgrunden. Det är förvånansvärt ofta lösningen dyker upp under pausen.

Pauser på riktigt

En paus där man scrollar i telefonen är ingen riktig paus. Jag försöker gå bort från skärmen helt – hämta vatten, gå ut på balkongen, sträcka på mig. Kollegor jag känner har sina egna pausvanor, från kaffe till snus eller en engångsvape på balkongen. Det viktiga är att man faktiskt lämnar datorn.

Skriv ner var du är

Innan jag avslutar för kvällen skriver jag tre rader: vad jag gjorde, vad som inte fungerar och vad nästa steg är. Nästa morgon kommer jag igång på fem minuter i stället för en halvtimme.

Vet när du ska sluta

Efter en viss punkt blir koden sämre, inte bättre. Om jag har gjort samma ändring tre gånger utan att förstå varför den inte fungerar är det dags att sova på saken.

Sömn slår allt

Den bästa debuggern jag känner till är en god natts sömn. Det låter tråkigt, men det stämmer.